Throw yourself into the eye of chaos

Det verkar som att det är väldigt många som utför något slags krig mot mat för tillfället.
Jag blir jävligt irriterad på det.
Jag läser en tjejs blogg som har nån slags hets mot mat känns det som.
Hon skulle börja med LCHF men klarade inte av det för hon vill unna sig saker.
Sen när blev mat något som man belönar sig med?
Mat är väl fan inget jävla belönings medel.
Köp en snygg tröja eller fin ring i stället om man vill unna sig nått.
Sen kan jag väl förstå att man vill äta nått gott ibland och då ska man göra det.
Men man ska fan inte gå runt och ha ångest över det efteråt.
Ha en dag i veckan när man får äta precis vad man vill och ge fan i att äta massa godis och skit i veckorna.
Då kan man ju se fram emot t.ex. Lördagen när man vet att man får åta godis eller vad det nu är man vill ha.

Men att hålla på och hetsa om det i sin blogg vareviga jävla dag måste ju bli lite tröttsamt.
Att ständigt gå runt och ha dåligt samvete över vad man äter.
Screw that.
Va glad att man är frisk i stället och mår bra och kan äta tills man spyr om man skulle vilja det.
Alla kan inte det, alla kan inte äta hur mycket dom vill.
För det finns inte så mycket mat där.
Nu låter ju jag väldigt töntig kanske, men det skiter jag i.
Och jag känner lite att jag kastar sten i glashus.
För jag håller själv på med LCHF och "förbjuder" mig själv att äta vissa saker (kolhydrater)
Men inte fan gnäller jag för det.
Jag har bestämt att på Lördagar då får jag äta vad jag vill, men resten av veckan så är det LCHF som gäller.
Och det går bra.
Visst är jag jävligt sugen på pasta och ris, men då ser jag ju fram emot Lördagen när jag får äta det.
Och jag ser det inte som en belöning att jag får äta vad jag vill då.
Jag ser det som att jag måste veta att jag får äta lite kolhydrater nån dag i veckan för att orka utesluta det resten av veckan.

Så jag tycker bara att man ska lägga ner det här jävla kriget mot maten och vara jävligt glada att vi har nån mat överhuvudtaget att äta.
Och varför är det sån hets just nu?
Börjar ångesten över beach 2011 smyga sig på kanske?
Nu kommer en klyscha, men det skiter jag också i:

Det är ingen som har tid att kolla hur tjock du är på stranden, för alla har fullt upp med oroa sig för hur dom själva ser ut.

Inte fan ligger jag och tänker på om nån annan tjej på stranden är tjock, nej jag har fullt upp med att klura ut hur jag själv ska ligga för att se så smal och snygg ut som möjligt.
Och det är jag också jävligt trött på.
Jag kör inte LCHF för att jag tror att jag ska bli skit smal.
För det vet jag att jag inte kommer bli, man får ju vara lite realistisk liksom.
Men jag vill känna mig bekväm med mig själv, och få bort sambokilona som jag lagt på mig under 1 år.
Sen får det vara nog, när jag har nått målvikten som jag vill ha så får det vara nog.
Då får det vara slut med hålla på och tönta sig och tänka att jag är så jävla tjock.
För det är jag inte.
Det vet jag.
Men ibland kommer dom där hjärnspökena och härjar lite.
Men man får tänka bort dom.

För det viktigaste är fan att vara frisk och må bra, sen om man har lite hull här och där spelar väl fan ingen roll!