Throw yourself into the eye of chaos

Min hjärna håller på att koka över känns det som.
Jag är helt varm i ansiktet och har ont i huvudet.
I magen också för den delen.
Det är för mycket nu.
Jag har inte tid med allt.
Då blir jag så där apatisk och gör ingenting.
Jag borde vara mer strukturerande och lägga upp en liten tidsplan på hur jag ska hinna allt.
Men det gör jag aldrig.
Det är PM hit och PM dit, analysering av artiklar, analysering av texter.
Jag känner att jag hellre skulle öva på att ta lite blodprover och sånt där.
Sånt som känns värt, vaffan ska jag kunna analysera artiklar för?
Sånt kommer jag väl inte göra sen när jag ska jobba liksom.
Sjukt ovärt.

Fick förresten veta att jag fick mitt förstahandsval till båda praktik perioderna i höst.
Avd 34 - Barn och ungdomsavdelningen på sjukhuset i falun.
Avd 60 - Allmänpsykiatriska avdelningen på psyk i falun.

Först blev jag skit glad, men nu börjar jag få panik i stället.
Jag vill väl för fan inte hålla på och sticka barn med nålar så dom börjar gråta och skrika.
Jag är ju skit dålig både på att ta blodprover och att sätta på pvk:er.
Alla föräldrar kommer hata mig för att jag kommer göra illa deras stackars barn som redan mår dåligt och är sjuka.
Vaffan ville jag vara där för.
Åhhhh, cp Emmilie.

Panik över att jag är klar i Januari har jag också.
Jag känner mig inte beredd för det här.
Jag vill inte.
Jag kommer inte kunna hjälpa nån.
Det känns som ett dåligt jävla skämt att jag får jobba på riktigt om 8 månader.
Jag skulle då aldrig vilja ha mig själv som sjuksköterska.
Tur att jag slipper.

Åhhh ångest!

02:05 natten till den 22:a April 2011.

Det flyger en helikopter nånstans utanför.
Det killar lite i halsen.
Får världens hostattack.
Kastar mig upp, hänger huvudet över sängen kanten och häver ur mig massa slem.
Tur att det stog en hink där.
Lägger mig igen.
Helikoptern försvinner iväg.
Har hjärtklappning.
Hur många doser på inhalatorn har jag tagit egentligen?
Hostattack igen. Mer slem som hostas upp.
Äckligt.
Martin sover.
Hur han nu kan göra det i det här oväsendet jag för.
Nu borde snart Cocilanan börja värka.
Hosta och snora lite till.
Fan va äckligt det är.
Börjar fnissa lite för mig själv, hostan har försvunnit.
Vad mjukt och skönt allt känns, utom den där jävla hjärtklappningen.
Men om vi tänker bort den så är allt mjukt och lite kul.
Inge mer hosta, slem och snor.
Tillslut måste jag ha somnat omfamnad av den heliga Cocilanan....

Idag firar jag och Martin 2 år tillsammans.
Tänkte bara säga det.

<3

Har inte haft tid med det här att blogga.
För jag har varit på en helt awsome kryssning (das boot)
Sen efter kryssningen så blev jag såklart sjuk (inte lika awsome, men jag är van) som jag alltid blir efter att jag har gjort nått kul som innebär att jag dricker alkohol i mer än 1 dag i streck.
(Jävla tönt imunörsvar som pajar av lite sprit)

Hur som helst så har jag funderat lite över vad det är för folk som man träffar på olika tillställningar eller vad man ska kalla det.
Festivaler, special kryssningar och på konserter.
Vad det är för sorts musik spelar ju ganska stor roll över vad det är för sorts folk man kommer träffa.
Men det finns vissa grupper av människor som man kan ge sig fan på att träffa vad man än är på för sorts festival, kryssning eller spelning.

Vi börjar med dom människorna som fanns på Das Boot.

1. Lättklädda halvnakna  tjejer med as mkt "häftigt" smink. (jätte cooola va dom, ehe, not)

2. Mr hej-jag-är-30-plus-och-tror-att-jag-är-mkt-bättre-än-er-för-det. Sjukt jävla störande med sånna personer. Visst det är väl skit kul att dom fortfarande hänger med och tycker att det är kul att festa och så där, men det går ju till en viss gräns, sen blir det bara patetiskt.

3. Mr hej-jag-är-snart-30-och-jag-ser-upp-till-personen-som-beskrivs-här-ovan. Det är nästan ännu värre, att se upp till en person med jävligt dissig attityd bara för att man tycker det är grymt att dom skiter i hur gamla dom är och festar som om dom va 15 typ. Det är ännu mer patetiskt.

4. Mr hej-jag-har-så-mkt-färgglada-armband-på-mig-att-jag-borde-byta-namn-till-mr rainbow!. Dom kan man ju inte störa sig på, dom är bara jävligt söta och man blir sjukt glad av att se dom. men ändå sticker det lite i ögonen, för så där kan man väl inte se ut egentligen?

Alla dom här personerna ovanför går även att återfinna på Arvikafestivalen, så den behöver ingen egenlista, för den skulle bli identisk med den ovanför.

Vilka personer kan man träffa på när man är på en spelning då? festival,konsert eller på kryssning spelar ingen roll, dom finns där det finns musik.

1. Stora killar som är ca 2 meter långa men som ändå ska tränga in sig framför "små" tjejer, med små menar jag tjejer som når killen typ till axeln och ser absolut noll när killen har trängt in sig framför henne. (väldigt vanligt förekommande)

2. Killar som är snälla och låter en stå framför dom för att man ska kunna se, men sen börjar ta på en precis överallt, allternativ kör ner handen innanför trosorna på en innan man hinner blinka. (ganska vanligt)

3. Killar som är snälla och låter en stå framför dom för att man ska kunna se, kanske lägger händerna på ens höfter, håller om en lite, eller håller en i handen, men är absolut inte äckliga som nr 2. (inte så vanligt, men det är bra för då kan inte dom äckliga komma och börja ta på en)

4. Killar som låter en stå framför dom för att man ska kunna se, och som "skyddar" en mot andra runt omkring, utan att hålla om, ta på eller ha någon annan fysisk kontakt med en själv. (ovanligt att någon man inte känner gör detta)

Under Das Boot, träffade jag på både Nr 1, som jag trodde skulle bryta av mig mitt finger och Nr 3 som höll mig i handen under VNV Nation, hahaha. Jag va rätt nöjd, han va ju inte äcklig, och eftersom han redan stog bakom mig så kunde ju inte någon annan äcklig stoppa-ner-handen-i-trosorna-kille komma och stå bakom mig.
Det bästa med han va också att han drog utan att jag märkte det, när sista låten va slut så va han borta. Jävligt skönt så det inte skulle bli nån hemsk och jobbig awkward situation där när man skulle gå därifrån.

Sen har jag bara en sak att säga till alla som platsar in på Nr 1 och Nr 2, kom för fan ihåg att packa med er hjärnan nästa gång ni ska iväg nånstans, den är rätt bra att ha har jag hört.

Puss

Ibland drabbas jag av fruktansvärd avundsjuka och irritation på människor som har saker som jag inte har men som jag vill ha.
För tillfället är jag fruktansvärt avundsjuk och irriterad på följande:

1. Folk som har hundar men som inte har tid eller lust att engagera sig ordentligt i dom.
Jag vet 3 personer som har hundar, men som jag anser inte tar hand om dom så bra som jag skulle ha gjort.
( ja jag kanske har lite höga tankar om mig själv när det kommer till djur, speciellt hundar)
Då blir jag jävligt avundsjuk tänker att jag förtjänar att ha dom där hundarna mer än vad dom gör.
Jag blir irriterad på folk som tycker att man inte ska ha hund i lägenhet, det ska man bara ha om har huuuus och kan låta hunden vara ute i trädgården och roa sig själv.
Men hur kul är det för hunden då, att sitta på en lina eller vara i hundgård för sig själv hela dagarna, bara för att den kan vara ute?
Då blir det så enkelt att bara låta den vara där.
Bor man i lägenhet så får man engagera sig och gå ut flera gånger om dagen, man kan inte bara öppna dörren och låta hunden springa ut och kissa och bajsa i trädgården och sen gå in igen. Eller sitta på sin lina ute i flera timmar utan att någon bryr sig om den.

2. Folk som ska ha barn. Jag vill också ha barn. Jag är inte avundsjuk på alla som ska ha barn. Bara på dom som egentligen inte borde ha barn, just nu.

3. Dom som har ett eget hus och slipper idiotiska grannar som bankar i väggarna för minsta lilla. Jag vill också ha ett hus.

4. Dom som har mycket pengar och kan köpa och göra saker utan att behöva ha dåligt samvete och oroa sig om pengarna kommer räcka till slutet av månaden.
Och ja jag veeeet att pengar inte är = lycka.
MEN vissa saker gör en faktiskt lycklig, så är det bara.

5. Det sista som gör mig sjukt jävla irriterad är jag själv. Att jag ödslar tid på att vara avundsjuk och irriterad på saker som jag ändå inte kan göra nått åt. Att jag inte kan vara nöjd med det jag har och inse att jag har det jävligt bra ändå liksom.

Helt plötsligt så försvann humöret ner i ett svart hål.
Varför är man glad en stunden och sen jätte ledsen den andra.
Ska det vara så?

Jag har liksom aldrig brytt mig om påsken särskillt mycket.
När jag bodde hemma tyckte jag det va trveligt när mamma tog fram lite kycklingar och sånt där.
Men jag själv har inte orkat bry mig sen jag flyttade hemifrån.
Fast nu i år har jag faktiskt pyntat lite.


Det är ju inget påskris direkt, men lite påskigt blev det ju med fjädrar.





Lilla rosa påsk kycklingen.





Hej hej lilla kyckling.



Längre än så sträcker jag mig fan inte i mitt påskpyntande.

Ibland står det het stilla och man undrar vad meningen med at egentligen är.
Man bara går runt runt runt i samma rutiner dag ut och dag in.
Skit tråkigt skulle man kunna säga.
Känns som att det har varit så ett tag nu.
Men nu börjar det hända saker känns det som.

Jag har ett litet hemligt projekt som jag ska börja med så fort som möjligt.
Känns förövrigt skit töntigt att skriva att det är hemligt, men jag vill ha det så.
Ni kommer märka vad det är när det är klart.
Nån kanske fattar påengång vad det är, men då får det vara så.
Kommer bli sjukt bra det här.

Sen har jag mitt göra det vår och sommar fint projekt, haha.
Men det vet jag väl inte riktigt hur det går med.
Har ju i alla fal satt upp mina tvättstuge hittade gardiner i tv rummet.
Nästa grej blir att så blommor som jag kan plantera ut i en blommlåda på balkongen sen när det blir lite varmare.
Men jag vet inte riktigt vad jag ska ha för blommor, jag är inte så bra på det där med växter.
Ska i alla fall så smultron och ha i en stor kruka, och lite gräslök kanske.
Det blir nog fint.

Jag skrev ju att jag ville ha nya gardiner i förra inlägget.
Sen gick jag ner i tvättstugan och skulle lägga in tvätten i torktumlaren.
Då hittade jag fyra par gardiner i soptunnan när jag skulle kasta lite hår där i.
Så då tog jag dom.
Hehe.
Dom va ju fina, och om nån nu inte längre ville ha dom så kunde väl jag liksom få ta dom.
Men det kändes ju lite tattigt.
Nu hänger två av paren uppe i tv-rummet i alla fall.
Det blev så fint så fint.

Dom andra ska upp i köket och i sovrummet.
Om jag bara kan fixa en jävla gardinstång till sovrummet, men det verkar vara omöjligt.
Vi har as många i förrådet, men ingen av dom passar med någon annan.
Alltså dom går inte att sätta ihop med varandra.
Jävligt ovärt.

Men tack för gardinerna i alla fall, du som slängde dom.

Det känns som att det börjar bli vår nu, på riktigt.
Då får jag för mig att jag vill göra om massa saker här hemma.
Göra det vår fint.

Sätta upp nya gardiner och köpa nya blommor och plantera frön som blir blommor sen.

Men det kostar ju pengar att köpa massa nya saker.
Och då tappar jag intresset att göra fint och blir arg i stället för att jag inte har massa pengar och kan köpa det jag vill ha.
Och då blir jag arg på mig själv som är sur över att jag inte kan köpa massa saker när det är värsta katastrofen i Japan.
Fan, man är så jävla självisk och dum i huvudet ibland.
Man kan väl nöja sig med det man har, eller?

Fast jag måste faktiskt köpa en gardinstång, så jag kan sätta upp gardinerna i sovrummet.
Gardiner som jag köpte i Januari, som går i grått och svart.
Det är ju inte speciellt vårigt.
Så egentligen vill jag inte sätta upp dom, utan köpa nya.

Dum i huvudet va det ja.

Jag lever.
Men jag är alldeles för trött för det här.

Februari gled över i Mars.
Stackars Februari med bara 28 dagar.
Vem har bestämt att det ska vara så?
Man kunde ju lika gärna ta 1 dag från två månader som har 31 dagar så får Februari också ha 30 dagar.
Jaja, vem bryr sig om sånt egentligen.
Mars är en vårmånad.
Nu ska våren komma.
Vintern är slut nu.
Jag har en skit bra handledare på min praktik förresten.
Kommer nog bli 5 bra veckor det här.
Trött är jag.
Trött och uppsvälld.
För nån timme sen hade jag dom 3 värsta kombinationerna man kan ha jag va:
Trött, hungrig och hade mensvärk.
Skit kul verkligen.
Jag badade och blev svettig och det kändes jobbigt.
Blev yr.
Slutade bada.
Tappade en jävla massa hår.
Och nu skriver jag bara massa jävla skit.
Hej då.

15. En bild på barndomsvänner.



Jag har liksom inga barndomsvänner kvar.
Cissi räknas inte för henne blev jag kompis med på högstadiet, och det räknas inte som en barndomsvän tycker jag.
Därför får Rex den här platsen.
Han va en jävligt bra vän. <3

Just det, jag lyckades rädda mitt hår från att se förjävligt ut till att se ut så här...

Som Thåström skulle ha sagt.
Hur fan lyckas jag missa två stora partier med hår på exat samma ställe på båda sidorna av huvudet?
Såg det nyss, och då fanns det inget blekmedel kvar.
Fint.
Tur att det bara är ungefär 2 cm från rötterna.
Kommer inte synas när jag har håret utsläppt, men ska jag sätta upp det kommer det nog synas lite.
Jävla skit.
Hur klantig får man bli liksom?
Hört talas om att kolla ordentligt så att allt hår är färgat?
Nej tydligen har jag inte inte det.

Jaja det blir väl förhoppningsvis rätt bra ändå.
Fattas bara att håret går av och trillar av.
Då börjar jag fan gråta, seriöst.

Men jag har ett litet tips till er, lyssna här, mycket bra :P

Jag är så jävla sugen på att tatuera mig igen.
Har några ideér på vad jag ska göra.
En kommer jag nog göra ganska snart tror jag.
Sen ska jag göra en om ungefär 1 år när jag har gått klart skolan.
Den kommer bli så sjukt jävla bra.

Funderar också fortfarande på om jag ska fixa håret.
Men jag vet inte riktigt.
Jag trivs ju i det här svarta men det skulle vara kul med nått annat ett tag.
Blir det dåligt och inte känns bra så kan jag ju bara gå tillbaka till det svarta.
Men jag är alltid velig när det gäller mitt stackars hår, haha.

Jaja nu ska jag kolla på X-Games, hoppas det är snowboard. :)

Det verkar som att det är väldigt många som utför något slags krig mot mat för tillfället.
Jag blir jävligt irriterad på det.
Jag läser en tjejs blogg som har nån slags hets mot mat känns det som.
Hon skulle börja med LCHF men klarade inte av det för hon vill unna sig saker.
Sen när blev mat något som man belönar sig med?
Mat är väl fan inget jävla belönings medel.
Köp en snygg tröja eller fin ring i stället om man vill unna sig nått.
Sen kan jag väl förstå att man vill äta nått gott ibland och då ska man göra det.
Men man ska fan inte gå runt och ha ångest över det efteråt.
Ha en dag i veckan när man får äta precis vad man vill och ge fan i att äta massa godis och skit i veckorna.
Då kan man ju se fram emot t.ex. Lördagen när man vet att man får åta godis eller vad det nu är man vill ha.

Men att hålla på och hetsa om det i sin blogg vareviga jävla dag måste ju bli lite tröttsamt.
Att ständigt gå runt och ha dåligt samvete över vad man äter.
Screw that.
Va glad att man är frisk i stället och mår bra och kan äta tills man spyr om man skulle vilja det.
Alla kan inte det, alla kan inte äta hur mycket dom vill.
För det finns inte så mycket mat där.
Nu låter ju jag väldigt töntig kanske, men det skiter jag i.
Och jag känner lite att jag kastar sten i glashus.
För jag håller själv på med LCHF och "förbjuder" mig själv att äta vissa saker (kolhydrater)
Men inte fan gnäller jag för det.
Jag har bestämt att på Lördagar då får jag äta vad jag vill, men resten av veckan så är det LCHF som gäller.
Och det går bra.
Visst är jag jävligt sugen på pasta och ris, men då ser jag ju fram emot Lördagen när jag får äta det.
Och jag ser det inte som en belöning att jag får äta vad jag vill då.
Jag ser det som att jag måste veta att jag får äta lite kolhydrater nån dag i veckan för att orka utesluta det resten av veckan.

Så jag tycker bara att man ska lägga ner det här jävla kriget mot maten och vara jävligt glada att vi har nån mat överhuvudtaget att äta.
Och varför är det sån hets just nu?
Börjar ångesten över beach 2011 smyga sig på kanske?
Nu kommer en klyscha, men det skiter jag också i:

Det är ingen som har tid att kolla hur tjock du är på stranden, för alla har fullt upp med oroa sig för hur dom själva ser ut.

Inte fan ligger jag och tänker på om nån annan tjej på stranden är tjock, nej jag har fullt upp med att klura ut hur jag själv ska ligga för att se så smal och snygg ut som möjligt.
Och det är jag också jävligt trött på.
Jag kör inte LCHF för att jag tror att jag ska bli skit smal.
För det vet jag att jag inte kommer bli, man får ju vara lite realistisk liksom.
Men jag vill känna mig bekväm med mig själv, och få bort sambokilona som jag lagt på mig under 1 år.
Sen får det vara nog, när jag har nått målvikten som jag vill ha så får det vara nog.
Då får det vara slut med hålla på och tönta sig och tänka att jag är så jävla tjock.
För det är jag inte.
Det vet jag.
Men ibland kommer dom där hjärnspökena och härjar lite.
Men man får tänka bort dom.

För det viktigaste är fan att vara frisk och må bra, sen om man har lite hull här och där spelar väl fan ingen roll!