Throw yourself into the eye of chaos

02:05 natten till den 22:a April 2011.

Det flyger en helikopter nånstans utanför.
Det killar lite i halsen.
Får världens hostattack.
Kastar mig upp, hänger huvudet över sängen kanten och häver ur mig massa slem.
Tur att det stog en hink där.
Lägger mig igen.
Helikoptern försvinner iväg.
Har hjärtklappning.
Hur många doser på inhalatorn har jag tagit egentligen?
Hostattack igen. Mer slem som hostas upp.
Äckligt.
Martin sover.
Hur han nu kan göra det i det här oväsendet jag för.
Nu borde snart Cocilanan börja värka.
Hosta och snora lite till.
Fan va äckligt det är.
Börjar fnissa lite för mig själv, hostan har försvunnit.
Vad mjukt och skönt allt känns, utom den där jävla hjärtklappningen.
Men om vi tänker bort den så är allt mjukt och lite kul.
Inge mer hosta, slem och snor.
Tillslut måste jag ha somnat omfamnad av den heliga Cocilanan....